Neeej

Jag har ju bett om vårvinder inte höststormar.
Vinden drar och sliter i allt den kommer åt, som om detta inte skulle vara nog så fylls det på med täta iskalla regnskurar. 
Från fönstret i mitt arbetsrum ser jag ut över en vindpinad slätt, vinden dånar och skurar duggar tätt. Träd och buskar misshandlas hårt
Detta måste ändå vara ett typiskt aprilväder.

Gomorron

Vi befinner oss i Skåne ute på söderslätt där fält och ängar böljar sig fram och vindmöller på sina håll reser sig högt och över slätten. Om vindmöller finns en hel del att kommentera men det får bli en annan gång.

Krigsförklaring

Under de två senaste dagarna har det pågått anfall, med förmodat syfte att döda, här på vår annars så stillsamma och fridsamma plats på den skånska slätten.
Krigsförklaring hördes skalla redan i måndags men anfall först i går tisdag.
Igår togs chansen till anfall när matte, dumt nog, trodde att hon hade två så rara och vänliga kamrater i sitt sällskap. Så snart mattes förlängda arm, kopplet, släpptes var det dags.
De så trivsamma, glada, djur och människovänliga idividerna förvandlades nu med en gång till bestialiska krigshundar. Nu var det krig. Inkräktarna skulle dödas. De kunde ju tänkas käka upp allt ätbart och gud förbjude.
Två svansviftande bestialiska krigshundar, en skrikande förvirrad matte och sju hönsfåglar for runt i hela trädgården, alla efter alla.
Donald, som är av rasen myskand, attackerades av Frank så att fjädrarna rök.  Donalds gemål Anna sprang iväg så långt hemmifrån hon bara orkade ( till hästhagen 50m bort)  Turligt nog han matte fram i sista sekund och ankan kunde ta sin tillflykt in under träden.
Krigshundarna fångades in och sattes i cell. Lugnet la sig åter på slätten.

Idag var det så dags igen.
Franks som befann sig i sin rastgård gjorde upptäckten att stängslet skulle kunna forceras med ett större elegant språng. Värt ett försök.
Språnget lyckades till hönsfåglarnas stora förtret.
Innifrån huset kunde mate först höra och snrt även se trädgården fyllas av flyende fåglar som skrek och kaCklade för allt de var värda.
Innan matte rusa ut till fåglarnas försvar hade Frank rusat in under träden och jagat fram tuppen Ture. Än en gång hann matte fram itid. Inte en fjäder hade krökts på hans kropp.
Krigshunden Frank blev inkallad, fångad och hamnade åter i cell.

Stort tack….

 

 

Ett STORT TACK till er alla. Utan er hjälp med denna enorma flytt hade vi gått under.
Lådor, kartonger, påsar, säckar, möbler, bra att ha, husdjur och annat har ni burit och släpat iväg till vårt nya boende.
Uthus, förråd och trädgård har röjts och oräkneliga släp har körts iväg till tippen
Hjälp med målningsarbete har ni också bidragit med
Ni är enorma. än en gång  T A C K !

Hurra, hurra, hurra

GRATTIS REBECCA

kan inte räkna dem alla….

Ännu en helg i flyttningens tecken.
Packa, lasta, bära, sortera, slänga, lytfa, dra, montera ner, sätta ihop, dela och köra iväg.
Fyra fulla hästsläp har gått iväg till nya adressen bara denna helg och än finns en ansenlig mängd kvar.  Hur många transporter vi gjort totalt fram till idag har jag slutat hålla räkning på.
Nästa helg går det stora flyttlasset och all tänkbar hjälp är inkallad.  Vår ”gamla ” hem framstår mest som ett provisoriskt boende med endast ett fåtal möbler kvar. Fikat till TV:n får avnjutas utan soffbord. Huset förfogar nu över tre stolar så några gäster kan det inte bli tal om.  Garderoben är minimerad till vad vi tror går åt under en vecka. Frysen innehåller dock lika mycket som den brukar, dvs knöfull går knappt att stänga,  så här skulle det behövas plockas.

Paus

Våren har tagit en paus och åter släppt in kallt och ruggigt väder som vi helst inte vill vistas ute i.
Fördelen är kanske att jag utan att längta ut kan ägna mej åt att packa.
Endast 14 dagar återstår innan vi  måste ha packat och transporterat bort våra prylar, alla fall från affären eftersom den också skall byta adress. Affären är liten till yta men det är ofattbart vad massor jag lyckats få in. Känns som jag aldrig blir klar

Våren

känns nog som våren är på väg ialla fall. Solen tittar fram mellan husen när jag kikar ut från mitt kontorsfönster. Dagarna och veckorna rusar på, snart är det dags för den ”riktiga” flyttdagen. När vi bestämde oss för att flytta, vilket var i början av november, var det snö, kyla och mörker och både ljuset, våren och flytten kändes som en ouppnålig evighet innan det äntligen skulle ske. Nu är vi redan här, jag bara undrar…var tar tiden vägen? Hemma pågår packning, och sortering för fullt. Turerna till tippen är många. Affären kommer också att packas och flyttas och verksamheten kommer att bedrivas i form av gårdsbutik på Ingatorp. Man kan utan överdrift säga att det finns att göra.

Så var det äntligen dags….

Idag gick så Derby äntligen upp i släpet för första gången.
Inte för att vi inte försökt. Nä då under flera veckor har vi försökt att med lock och pock, hot och skrämsel ja till och med försökt med tvång men inga ansträngningar har givit önskat resultat. Dag efter dag timme efter timme men icke, hästen var bestämd på den punkten …inte åka!

Idag var vi åter samlade till ett nytt försök. Förstärkning inhämtad från stan totalt var vi nu fem hyffsat hästvana personer som tillsammans innehar en ansenlig mängd kunskap och vana i det aktuella ämnet. Till detta kom perfekt ljust och inbjudande släp, havrespannen framme, morötter i en liten hink och en skopa gott betfor att locka detta envisa djur med. För alla eventualiteter fanns också långlina, kvast, spö ( inte för att slå honom utan bara peta till lite) och inte minst massor med tålamod.
Efter att husse hjälpt den lilla hästen att flytta de små hovarna en i taget för att komma en bit framåt steg kusen så upp i släpet.
Stor glädje utbröt. Lugnt och fint stängdes nu alla dörrar, fönster och luckor, nu skulle de iväg. Tre personer gav sig iväg i dragbilen och husse fick följa efter i följebil. Själv stannade jag hemma för att inte fresta på mina nerver allt för mycket.
men se efter endast en timma var husse åter hemma. Resan hade gått bra, hästen framme och installerad i sin nya box och miljö.

Nu önskar vi bara att allt skall förtsätta på ett föredömligt sätt.

En flicka……

Tisdagkväll den 8 mars födde Fran en välskapt och pigg fölunge.
Tiden var utsatt till den 12 men brottom hade hon och allt gick bra.
Det är Fran`s sjunde föl och hennes sjätte sto……
Helbror är Yabadabado , den enda hingsten Fran fått, en trevlig, pigg och ärlig individ med en vinnarskalle och ett lejonhjärta. Han sprang in 164000 på 18 starter men finns tyvärr inte med oss längre.
Cross a lott fyra årig helsyster har sprungit in inte mindre än 287000 på 14 starter.
Mycket som förpliktigar och stora förväntningar på denna lilla tös.
Fran själv har hon redan hunnit bli 17 år så förmodligen är detta hennes sista föl.